Ny adress

Nu är det dax att byta blogg, fräscha upp med ett nytt utseende och blogga från egen domän.

Du hittar mig framöver på www.mintekopp.se.

Välkomna!

Att bli kär i en blogg

Hittade en ny blogg i dag eller rättare sagt en ny förälskelse. För å vad jag gillar den här bloggen från allra första sekund, den faller mig precis i smaken. Den är lite som en dröm, vacker, skimrande och magisk. För jag menar det är ju nästan lite för bra att ha ett sådant här uterum i samma hus som detta sovrum och det på en gård med vacker trädgård och inspirerande omgivning. Underbart helt enkelt, lite sådär ser mina drömmars hus ut. Dessutom verkar bloggerskan ha många fina klänningar på lager, ja en massa härlig inspiration med andra ord.

Besök Ingen vanlig dag här vetja.

I brist på annat..

..äter jag kex till frukost i dag. Långa, mysiga frukostar med nybakat bröd är lixom inte alls samma sak utan mannen och Lemuren. De befinner sig nere på den skånska slätten i en mysig skånelänga hos mannens far och övar upp sin engelska med spanska affärskollegor. Jag däremot jobbar långhelg och tycker inte det minsta synd om mig själv, nejdå inte det minsta.

Till råga på allt har jag hittat ett skruttigt gammalt 30-tals hus, på perfekt läge i Halmstad, med vad det ser ut en massa potential. Kontaktade glatt mäklaren i går och fick snabbt en visningstid på e.m, jag som börjar jobba klockan två, som inte gick att ändra till en tidigare tid. Så nu ska jag dessutom befinna mig på jobbet medan mannen och bror min går på husvisning.

Har jag sagt att jag verkligen älskar att jobba helg? Älskart.....

Eftertänksamhet

Dalai Lama svarade på frågan vad som förvånar honom mest, han svarade:

Människan

Hon offrar hälsan för att hon ska tjäna pengar.
Sedan offrar hon pengar för att få tillbaka hälsan.
Och så är hon så angelägen om sin framtid att hon inte njuter av nuet.
Följden blir att hon inte lever i nuet och inte heller i framtiden.

Hon lever som om hon aldrig skulle dö.
Och så dör hon utan att ens någonsin ha levt

Jag kan inte mer än säga att det är så sant, så sant. Han satte ord på det som jag känner inom mig, samhället som vi lever i och vårt sätt att leva är inte gjort för oss människor. När tror ni att vi ska inse det?

Dagens hittepåmat

Har ni inte provat blandningen grönmögelost, stekt päron och salami ännu så gör det, försvinnande gott. Resterande ingridienser som jag har lagt till dagens lunch däremot är sådant som vi hade hemma och inte alls sådant som från början tillhörde detta fantastiskt goda recept. Å andra sidan så är ju oliver, risoni, tomater och sockerärtor alltid gott, så tillsammans måste det ju bara bli bra.

Som det där avsnittet i vänner där Rachel av misstag blandar ihop alla ingredienser från två olika recept, det ena från en shepherds pie och den andra en English Trifleoch alla tycker att det smakar vedervärdigt utom Joey. Han säger bara Whats not to like, ja i alla fall det är helt underbart det klippet, har ni inte sett det eller vill friska upp minnet finns det att se här.

Ja, fast det är klart, så var ju inte alls med min lunch, den var faktiskt god, på riktigt. Den var bara inte så välplanerad. Ikväll däremot ska vi iväg på femårskalas och det lilla födelsedagsbarnet i fråga har önskat sig att äta på Harrys som födelsedagspresent. Ha, ha är det inte underbart, en ganska otippad önskan från en femåring. I alla fall så är det där vi ska spendera en del av kvällen, så nu ska jag ge mig in till stan för att hitta något rosa i storlek 116, för det är det andra min älskade lilla brorsdotter önskar sig. Då är det så det får bli.

Sådan matte sådan hund

När jag gick omkring och fotade på Tall Ships Races för några dagar sedan så såg jag ett verkligt exempel på det där uttalandet "sådan matte sådan hund". Just då tackade jag min lyckliga stjärna för att jag hade kameran med mig och kunde föreviga det hela. Alltså frisyrerna säger jag bara!

Jag vet, man får inte skratta åt andra, förlåt, men jag tycker faktiskt att det är helt underbart. De utgör i alla fall ett klockrent par och är det så att matte i paret ser likheterna dem emellan så ger jag all heder till henne och hennes mod och då förmodligen till hennes självinsikt och humor oxå.

Vad som faktiskt är ännu roligare är att det tydligen finns en tävling på Malmöfestivalen där man korar vem som är mest lik sin hund, gå in och kika här vetja. Eller vad säger ni om den här bilden? Säkert reklam för någon hundmat och garanterat väldigt arrangerad men ändå helt underbar och fantastiskt rolig.

Jag vet med bestämdhet att jag inte är speciellt lik vår lilla Jack russel, tyvärr. Jag skulle gärna ha hennes vackra bruna ögon, charmerande personlighet, aldrig sinande energi och framförallt hennes sociala kompetens och förmåga att få alla att älska henne. Det skulle verkligen inte vara så illa inte.

Strandfynd igen...

Har precis kommit hem från min, numera dagliga långpromenad på stranden. I dag är det riktigt blåsigt här i västkuststaden vilket resulterar i rytande vågor, skummande hav samt möjlighet till ett och annat strandfynd. Jag älskar att promenera vid havet dagar som dessa, när naturens krafter påminner mig om hur liten jag faktiskt är här på jorden. Liten och skör mot naturens styrka och kraft.

I alla fall så hittade jag en sådandär vackert sliten bräda som jag bara inte kunde lämna kvar där på stranden. Som så många gånger förr. Här står nämligen en liten brädfamilj av strandfynd på balkongen och väntar på att bli omhändertagna. Dagens fynd var dock garanterat tyngst av de alla och jag fick kämpa med att få hem den där brädan de tre-fyra kilometrarna. Så när jag kom hem fick det naturligtvis bli en invägning som visade på 2,5 kilo prima strandfynd. Inte illa inte.

Ny lärdom genom nya utmaningar

Andra dagen på jobbet och det känns redan som att hösten har gjort sitt intåg och att semestern är ganska lång borta ändå, trots att den alltså var här alldeles nyss. Graderna har sjunkt betydligt och regnet har smattrat utanför fönstret nu i två dagar. Fast det är nog bara tillfälligt tänker jag, hösten är jag inte redo för riktigt än, även om jag gillar den. Sensommaren däremot med sin höga luft, varma dagar och fortsatt ljumma havsvatten får gärna vara här och stanna ett bra tag till.

En sak som dock har slagit mig under sommaren när jag har haft tid för att tänka och reflektera, är att jag har för lite utmaning på mitt jobb. Ni vet, jag har jobbat där i 5 år och kan det där nu. Dessutom är jag av sådant slag att jag behöver utmaningar för att förbli glad och nöjd, för att inte bli antingen fasligt lat eller skogstokig. För det är sådan jag bli annars. Vad jag framförallt behöver är att få vara kreativ, i vilken form spelar mindre roll. Bara jag får använda den där kreativa energin som rusar runt i mitt blod och bor i mitt hjärta. Som oanvänd blir som en slags plågsam klåda under skinnet.

Just av den anledningen sökte jag ett helt gäng kurser på olika högskolor nu till hösten, alla på distans såklart. Av fem kurser ville jag egentligen, efter lite eftertanke, verkligen gå två. I går kom då andra antagningsbeskedet som sa att jag kommit in på båda dessa, mina favoriter. Så nu sitter jag här och kan absolut inte bestämma mig för hur jag ska göra. Kurserna är på vardera 7,5 poäng, på distans och jag ska ju fortsätta att jobba min heltid. Kurserna är tänkta som en slags utmaning för mig, för att jag inte ska bli sådär rastlös och för att jag är livrädd för att helt stanna upp och sluta utvecklas. Hujjedamej för det, att stagnera och sluta drömma, det är förmodligen min värsta mardröm.

Så ja, vad tror ni? Den ena kursen är en kurs i digital bildbehandling och den andra är en skrivkurs, båda fasligt roliga och intressanta kan jag tänka mig. Men två kurser alltså, jag tänkte mig ju faktiskt bara en. Fast tja om jag känner mig själv så kommer det sluta med att jag tackar ja till båda och det kanske inte blir så pjåkigt ändå.

Att starta upp jobbhjärnan

Då var första arbetsdagen på mycket länge avklarad och jag kom ihåg både koden till datorn och vägen till jobbet. Tänka sig. Vad jag däremot knappt kom ihåg var jag hade lagt mitt passerkort och det är ju ändå trots allt ganska viktigt att ha. Både för att komma åt arbetskläderna och för att ta sig in på min annars väldigt svåråtkomliga arbetsplats ( tja riktigt så illa kanske det inte är, men ändå, ni fattar). Men jag låg steget före och började leta redan igår och efter att jag vänt upp och ner på halva lägenheten så hittade jag då äntligen det jag sökte, undangömd i en annan väska.

Eftersom mannen min är på någon kick-off-äventyrsgrej med jobbet precis hela dagen så fick Lemuren bli hundpassad av min mormor. Bästa mormor. Hon pysslar om Lemuren på allra bästa vis. Hon låter henne ligga i favoritfåtöljen och ställer in sin tvättid för att istället sitta och prata och klappa på vår fyrbenta älskling. Så nu ska jag ner till bageriet runt hörnet och hämta upp två stora räkmackor och bjuda mormor på kvällsmat som tack för hjälpen och hämta hem en familjemedlem som saknas mig.

Att ha intagit Tall ships races (igen)

Ja precis hela staden är intagen av världens största internationella havskappsegling Tall Ships Races, tja eller i varje fall precis hela hamnområde som banemej är bra mycket större än vad jag någonsin kunde ana. I går var jag där med mina fina vänner i några sköna soltimmar mitt på dagen, utan kamera. Vilket har grämt mig ända sedan dess, att jag inte fick några fotografier på allt stohej, alla fina skepp med vackra detaljer och marknaden med sin mat från all världens hörn. Nämen så kan jag absolut inte ha det utan trampade cykeln den korta vägen dit för en fotosession under eftermiddagen.

Lite såhär såg det ut i Halmstad hamn under eftermiddagen i dag. Tänk att skepp och marknader fascinerar mig något vansinnigt, det är något mystiskt och charmerande över det hela.

Gamla vänner

Jag har haft den finaste helgen med kompisar från förr. Vänner från gymnasietiden som jag inte har sett på två år, vänner som när det begav sig för sisådär en 14 år sedan visste allt om mig och jag visste allt om dem. Vi som delar många minnen från skolåren och med allt vad det innebar. Vänner som har format mig till att bli den jag är i dag, som jag har läst hästens anatomi tillsammans med och som jag har delat åtskilliga timmar med i ett stort ridhus på hästryggen. Ja, det var tider det.

Riktiga vänner som det efter två års tid känns som att jag träffade i går. Fast vi har haft mycket att ta igen av livsuppdateringar men nu efter två dagar vet jag lite mer om vad mina vänner har haft för sig under dessa åren. Snart väntas det en ny återträff nere i Malmö under hösten för oftare än såhär måste vi ju bara träffas.

Oj, nu ska jag försöka smälta dessa två underbara dagar av intensivt umgänge som har innefattat både räkafton, tall ships races besök, resturangbesök, coktails på uteserveringar, pubkväll till fyra på natten och såklart många timmars prat, skratt och gamla minnen som kommer upp till ytan. Ja, det har helt enkelt varit alldeles, alldeles underbart. Riktiga vänner alltså, det är bara det bästa!

Fotvänligt

Har kikat på dessa skor från redfoot ett tag för att de ser sådär sköna och bekväma ut. Dessutom är de ju väldigt smarta då man lätt kan vika ihop dem, stoppa ner dem i väskan för att ha dem till hands när det kan behövas. Inte för att jag är någon partypingla direkt och springer runt på fester och uteställen på skyhöga klackar men jag är fasligt dålig på att gå i högklackat så när jag väl gör det så är det fantastiskt bra att ha ett par skor i handväskan när fötterna börjar säga ifrån. Tack vare malenami fick jag upp ögonen för deras sommarrea så nu är jag alltså ett par mimmipigg-skor rikare.

Ja det var dagens materiella kärlek det.