Marknadspärlor

Ja och så köpte jag mig några sötvattenspärlor på marknaden oxå. Det var det enda stället (förutom hos alla godisknallar) som jag verkligen fastnade vid, länge, länge. Helt betagen stod jag där en lång stund, kikade runt bland alla små askar och drog handen över pärlor i alla regnbågens färger.En liten hög med pasteliga sötvattenspärlor fick följa med hem och som inom en snar framtid skall få bli omvandlade till kära smycken.

Nu väntar jag bara på att pysselnerven skall göra sig påmind och att skaparlusten och kreativitet som varit borta ett tag, skall hitta hit igen. Men jag är inte orolig, den brukar dyka upp när man minst anar det och framförallt efter någon veckas semester när kroppen och knoppen är skönt utvilade och börjar längta efter saker att göra. Förhoppningsvis är jag snart där.

Att ha en liten samlare i sig

Jag vet inte riktigt hur det går till, men allt som oftast när jag har varit en runda på stan så råkar jag köpa med mig örhängen. Från alla resor jag har varit på i mitt vuxna liv har jag fått med mig örhängen hem. Tja, jag har väl helt enkelt en liten samlare i mig samt en stor kärlek för just örhängen. Senast till samling är dessa små figurer. Söta som socker om ni frågar mig!

En hjärtesak

Nu har ringarna fått ett bo och jag slipper att leta efter dem i plånboken, väskfickan och i badrummet varje dag efter jobbet, det blir lätt så när ringar är ett förbud på ens arbetsplats. Nu kan de ligga där tryggt i sin söta ask på sängbordet i väntan på att jobbet ska ta slut för dagen.

Den som väntar på något gott

Förra veckan dök de då äntligen upp, de efterlängtade armbanden från Humanity som jag har skrivit om tidigare. Jag beställde ett till mig och ett till min lillasyster sambo, ett blå/grönt i medium till henne och ett brunt i large till mig. Ursnygga båda två kan jag säga. Dock var large extremt långt, så långt att jag skulle kunna använda det som skärp och vira det minst tre varv runt kroppen.

Humanity for all!

Jag har länge kikat på de otroligt snygga armbanden från Humanity for all. I början av december körde Campadre en oemotståndlig kampanj och då valde jag att slå till. Jag köpte ett armband till mig och ett i julklapp till min systers flickvän, vilket passade superbra då de lovade att leverera innan jul. Tyvärr krånglade det med lagersaldo på Campadre och det visade sig tillslut att de ej kunde leverera de varor jag beställt, konstigt att en så stor nätbutik inte har bättre system för sitt lagersaldo än så. Nu kör de dock en ny kampanj och jag har slagit till igen. Så har jag tur kan Joanna få sin utlovade julklapp och jag får ett efterlängtat armband att bära på min handled.

Ett litet paket en dag som denna!

Det har varit en märklig dag i dag eller rättare sagt så är tiden ur led. Jag var och tränade med en av mina arbetskompisar i kl.08.00 i morse. En väldigt bra start på dagen med andra ord. Sedan var min tanke att jag skulle ut och gå med Lemuren, ringa några viktiga telefonsamtal för att sedan äta lunch och bege mig till jobbet. Men när jag kommer till träningen, lite halvtrött för att frukosten ännu inte har börjat göra sin verkan och för att jag kanske gick upp lite för sent, så säger min arbetskompis till mig att "trodde inte att du ville träna så tidigt när du ska jobba natt". Eee neej det vill jag verkligen inte, men jag jobbar ju inte natt denna veckan! Men jodå, minsann, hon hade rätt. Så nu sitter jag här hemma och försöker att ställa om min kropp och mina tankar och funderar allvarligt på om jag kanske ska ta och införskaffa mig en kalender för 2011. Hohojaja, jag säger då det, jag har väl aldrig missat hur jag ska jobba tidigare.

Jag får glädja mig åt glada paket som kommer med posten i stället. Örhängen som godis vilka jag absolut inte kunde motstå och var tvungen att beställa hem härifrån.

Vem gillar inte marshmallows? I alla fall så gör jag det och kanske gör dessa mig lite sötare :-)

Macarons i öronen måste man ju bara ha, som små fluffiga moln och laktosfria är de garanterat. Ska definitivt få följa med till Paris nästa gång jag ska dit.

Vinnaren i smyckestävlingen!

Sådärja, nu har jag dragit vinnaren i smyckestävlingen! Det blev Viktoria som skriver bloggen Stjernfall som vann örhängena med sagotema.

Grattis Viktoria!!

Den utlovad smyckestävlingen

Tävlingen avslutad!!

För att fira min namnsdag kör jag en liten tävling här på bloggen. Jag lottar ut ett par av de örhängen nedan som jag själv har knåpat ihop. Tävlingen pågår tills på Söndag kl.22.00 och det enda du behöver göra är att lämna ett litet meddelande till mig här nedanför och berätta vilka örhängen du helst vill vinna. Detta ger dig då en lott, tipsar du dessutom om tävlingen på din blogg (skriv det i så fall här nedanför) ger det dig två lotter. Jag drar vinnaren på Måndag.

Lycka till!

Örhängen som en liten saga!

Krokarna är av sterling silver däremot det dansande paret och hästdroskan är i okänt material.

Dessa är gjorda av sterling silver, sötvattenspärlor och bergskristall.

Silver, pärlor och lite rött

Små omtyckta örhängen ihopknåpade när kreativitetsmuskeln var som starkast för ett par år sedan. Nu håller jag som sagt på att träna upp den igen! Dessa plockade jag fram ur gömmorna för att inspirera mig själv till nya stordåd.

Hur är det med er, brukar ni smyckesknåpa?

Någonting blått

På tal om örhängen i förra inlägget så vill jag visa er de som jag bar på min och mannens bröllop. Jag är ju som ni har förstått tokig i just örhängen och tillverkade för några år sedan egna rätt så ofta. Just de här knåpade jag ihop när suget efter våren var som starkast och jag bara längtade efter blå himmel och fjärilar. De fick alltså senare bli mina "någonting blått" och följa med under den bästa dagen i mitt liv.

Nu när det är kallt ute och jag bara sitter här och inväntar våren, så har jag plockat fram min låda med smyckesgrejer igen. Äntligen har kreativiteten och suget efter att pyssla ihop vackra smycken återvänt och för att fira det tänkte jag lotta ut ett par till er härliga läsare nästa vecka. Så för er med hål i öronen, håll utkik!

Sötaste sött!

Jag har en viss förkärlek för örhängen och har hur många som helst här hemma. Oftast kör jag relativt klassiska sådana, men gärna stora och ibland färgglada. Lite då och då får jag dock en stor längtan efter lite mer galna örhängen, som sticket ut och gör en glad. I dag upptäckte jag en blogg på nätet som skrivs av en tjej som gör helt underbara, lite tokiga smycken och jag föll pladask. Det är så mycket humor i hennes smycken och det är något som jag gillar, när saker görs med glädje och humor. Skickade ett mail för att beställa, hoppas att de finns kvar som jag vill ha. Här nedan kommer ett litet, men ack så smaskigt urval. Bloggen hittar du här och alla bilder är därifrån.

Ha, ha en tallrik med pasta pesto, helt underbar!

Det som göms i snö..

Ibland blir jag så trött på mig själv för att jag är så slarvig. Av någon anledning lägger jag saker huller om buller, slänger in mina endast provade kläder i en skrynklig hög i garderoben och lägger smycken på de mest osannolika ställen. Oftast för att jag har bråttom, ibland för att jag bara är tankspridd och så såklart för att jag är lat. Sedan när röran är för outhärdlig blir tokig, för att det är så stökigt och för att jag absolut inte hittar det jag söker. Så städar jag, hänger noggrant upp mina kläder, lägger smyckena där de känner sig hemma och stryker mina älskade klänningar. Precis då, när det är sådär härligt nystädad och ordningsamt njuter jag för en stund och är nöjd över mig själv. Sedan börjar jag om från början, direkt, på en gång, börjar jag slänga saker omkring mig igen. Tänk om jag bara kunde vara lite mer ordningssam.

I går när garderoben städades hittade jag en väska som legat undangömd under stickiga tröjor och stora överkast i säkert ett år. I väskans yttersta fack hittade jag till min förvåning mina saknade smycken. Silverträdet med sin fågelbur fick jag av min man när vi var i New York för två år sedan och det har verkligen varit saknat. Det färgsprakande trähalsbandet hittade jag i en liten nätt butik i Milano, sådana minnen kan man ju inte slarva bort.