Sista dagen i skärgården

Japp så är det, snart drar vi hem och lämnar den underbara skärgården bakom oss för denna gången. Istället åker vi hem för att möta upp svärföräldrarna i Halmstad och för att för andra gången denna sommar bege oss till westernrestaurangen för att frossa chokladfondue. Från det ena underbara till det andra helt enkelt.

Salta klippor och ny energi

Snart är det dax att börja avrunda semestern, på måndag är det en vecka kvar av sovmornar, långa frukostar, bad och pocketläsande för min del. Just nu befinner vi oss i bohuslän igen och jag verkligen älskar det. Här besöker vi loppisar, grillar, äter glass, solar och allt annat som man gör varma sommardagar som dessa. Jag samlar energi som aldrig förr och bara njuter av lediga dagar.

Det har varit ganska dåligt på bloggfronten nu ett tag, mest för att jag inte ha velat ha några måsten under semestern och för att jag har varit i behov av en paus. Nu har energin och kreativiteten börjat återvända och jag känner återigen lust för att titta inom här var dag för att göra små uppdateringar.

Nu drar vi ner till klipporna för att rasta vovven och för att njuta av lite kvällssol och svalkande bris innan vi återigen tänder grillen och fyller kvällsluften med grillos. Och ja, vi, vi hörs ju i morgon igen.

Bokpassion helt enkelt

Jag är nu på väg mot slutet av min andra semestervecka och har redan hunnit med att sträckläsa fyra pocketböcker. Det om något är semester för mig. Inga måsten och ingen som drar i mig, utan jag kan ligga där i soffan precis hela dagen och bara läsa. För det är just det, att när jag väl har börjat trassla mig in i någon story och gjort mig bekant med bokens huvudperson, så kan jag bara inte slita mig. Jag bara måste sträckläsa ända fram till den nervkittlande upplösningen.

En av dessa fyra böcker är verkligen ett guldkorn som jag bara måste läsa om snart igen. Boken fick mig att skratta, gråta och vilja kasta mig på första bästa plan till Italien för att frossa i god mat eller möjligen till Indien för att ägna mina närmsta månader åt att meditera och hitta lugnet. Ni vet säkert vilken bok som jag syftar på - Lyckan, kärleken och meningen med livet av Elisabeth Gilbert. Har ni inte läst den ännu så gör det, ni kommer att älska den. Dessutom använder sig Elisabeth av ett fantastiskt vackert, snirkligt och poetiskt språk som får en att vilja frossa i alla hennes böcker. Tyvärr tycker inte jag att filmen gjorde boken det minsta rättvis, ja kanske lite som det brukar vara med böcker som ens fantasi och inre bildbyrå har gjort mycket vackrare och häftigare än filmens värld någonsin skulle kunna ( tja, sagan om ringen slog med råge mina inre filmbilder så jag ska inte fortsätta att mässa). Dessutom så missar man ju hennes fantastiska språk i filmen och det är ju det som gör boken så delikat.

Nu, innan jag påbörjar min femte semesterbok ska jag passa på att ta en riktigt lång, rask promenad med Lemuren. Det är nämligen fasligt bra att lägga in lite motion mitt i all denna lättja.

Softa dagar

Alltså semester, herregud vad skönt det är. Numera sover vi verkligen tills vi vaknar, både jag, mannen och vovven. Vilket i dag betydde pannkaksfrukost kl 11.00 efter att ha legat och lyssnat på radio i sängen någon halvtimme sådär.

Strax kommer sötaste brorsdottern hit och ikväll ska vi ta med henne, mina föräldrars fosterbarn och några kompisar till Falkenberg för att låta oss underhållas av årets Astrid Lindgren-teater. Vår regissör från förra året regisserar även detta teaterspel och några av barnen från vår ensemble är med och spelar, bland annat Rasmus. För mig måste varje sommar innehålla lite utomhusteater för att den ska kännas komplett.

Men innan Linnea kommer hit ska jag passa på att springa ner till Myrorna för att inhandla en 20-tals hatt att ha på mig i morgon då det återigen vankas filminspelning, denna gång är vi ungefär hundra statister som skall husera hela dagen i en kyrka en bit utanför Halmstad. Tja det är tur att jag är ledig för jag hade minsann inte haft tid att jobba i vilket fall som helst.

Att ha paltkoma

Med magen proppfull av majskolvar, coleslaw, dollar chips, aioli och en smarrig chokladfondue sitter jag nu här hemma i soffan och orkar inte göra mer än just detta. Plita ner lite ord på tangentbordet och redigerar lite fotografier känns som en ganska lagom stillsam sysselsättning för någon som har hamnat lite i paltkoma. Att bege sig iväg till wild west i Halmstad är samma sak som att ge sig iväg på ett matfrosseri. Tallrikarna är enorma så att sätta på sig en icke åtsittande klänning är ett av de bästa dragen som jag utrustade mig med i kväll.

Förutom att spendera kvällen med min allra bästa vän så vi fick även sällskap av en stor del av min familj som även de hade inplanerat att ta med släktingarna från Stockholm på westernkäk. Så till slut var vi alltså åtta stycken som satt runt det förbeställda bordet och tummade på menyn och hade svårt för att bestämma oss för vad vi skulle beställa ifrån utbudet av bisonoxhamburgare, texmexkäk och grilla-eget-kött-på-lavasten. Efter maten passade vi på att ta en runda i äventyrsparken för att andas lite frisk luft och för att göra plats i magen för den bästa efterrätten - nämligen chokladfondue. En väldigt fin avslutning på en kväll som bjöd på allt från snabbmeditation med brorsdottern till diskussioner om vilken maträtt (eller snarare ingrediens, typ potatis) vi skulle äta i resten av våra liv om vi var tvugna att välja. Vad skulle ni välja?

Marknadspärlor

Ja och så köpte jag mig några sötvattenspärlor på marknaden oxå. Det var det enda stället (förutom hos alla godisknallar) som jag verkligen fastnade vid, länge, länge. Helt betagen stod jag där en lång stund, kikade runt bland alla små askar och drog handen över pärlor i alla regnbågens färger.En liten hög med pasteliga sötvattenspärlor fick följa med hem och som inom en snar framtid skall få bli omvandlade till kära smycken.

Nu väntar jag bara på att pysselnerven skall göra sig påmind och att skaparlusten och kreativitet som varit borta ett tag, skall hitta hit igen. Men jag är inte orolig, den brukar dyka upp när man minst anar det och framförallt efter någon veckas semester när kroppen och knoppen är skönt utvilade och börjar längta efter saker att göra. Förhoppningsvis är jag snart där.

Skånetripp, marknad och grillade majskolvar

Vi har varit nere på den skånska slätten hos mannens far och blivit bortskämda med utomordentligt god mat de sista dagarna. På vägen ner fullkomligt öste regnet ner, när regnet så småningom övergick i en ganska behaglig kväll passade jag och mannens-fars-sambo på att åka på marknad. Alltså jag bara älskar marknader. Tyvärr är det numera mest skräp och ingenting-att-haprylar som har tagit över de flesta stånden men hemmagjort godis och chokladbollar är alltid lika frestande att köpa med sig hem. Dessutom går det fortfarande att hitta några guldkorn här och var, såsom en enormt stor hängmatta ala mexicanstyle i havsblått med flätor på sidorna och med plats för minst två människor och några hundar, som vi släpade med hem till svärföräldrarnas trädgård. Den kommer att passa perfekt i deras lummiga oas som redan huserar en mängd med lyktor och där träden är fulla med ljus framåt kvällen.

Nu är vi i alla fall hemma igen. Ikväll vankas det bröllopsspelningen för mannen medan jag sedan länge har en inplanerad helg med allra bästa vännen. Så ikväll bär det av till Halmstads mesta westernrestaurang där jag absolut bara måste äta coleslaw, grillade majskolvar och hamburgare för att det hör till och för att det dessutom är riktigt, riktigt gott. Men innan dess ska jag ta mig en titt på de kommande dagarnas väder och hålla tummarna för att sommaren snart är tillbaka igen, jag börjar nämligen bli lite trött på det här envisa höstvädret.

Att ha firat två år som gifta

I Lördags för två år sedan gifte vi oss, jag och min man i en slottsträdgård med trädkronor som tak och i ett väder som sprack upp och blev solsken precis innan vigseln. Jag i min fluffiga vita klänning med fjärilar i magen och fötterna i ett par rosa skor och mannen i sin italienska kostym inhandlad i Milano ett par månader tidigare.

Min fina man, mitt ankare och luften under mina vingar. Han som förde in musiken, rödvinet, parmesanost och kärleken i mitt liv i en studentkorridor på den skånska ostkusten för mer än tio år sedan. Sedan dess älskar jag honom djupt och innerligt. Något annat skulle jag inte kunna göra för en man som skriver bröllopssånger till mig i hemlighet och som tidigare än dess, när vi endast hade varit tillsammans i ett år tillägnade mig en låt med titeln Du är perfekt. Nästan för bra för att vara sant. Men det är i alla fall sådant som får mig att falla som en fura, jag vet inget mer romantiskt och kärleksfullt än just det. Den kärleken åkte vi till bohuslän för att fira helgen som var. Med skaldjur, vitt vin och många timmars prat om framtid, dåtid och nutid. Med långa promenader på saltstänkta klippor och i ett lugn som är som balsam för själen. Det är sådana ingredienser vi använder oss av för att vårda och stärka det finaste vi har - kärleken.

Semesterns kickoff - pool party med jobbgänget

Gårdagens poolparty blev sådär härligt avslappnat och fantastiskt som det bara kan bli när semestern precis har börjar och flera veckors ledighet hägrar i horisonten. Vi samlade ihop oss hos den mest skånska av våra arbetskamrater, hon som kan svära som en hel karl och samtidigt vara sådär härligt varm och omtänksam. Där badades det i poolen både med och utan kläder, framåt kvällen grillade vi och trängde ihop oss i det lilla mysiga tältet som stod uppställt i trädgården. En riktig härlig sommarkväll som skvallrar om hur det kan bli alla dessa sommardagar som vi har framför oss.

I dag drar jag och mannen till stugan i bohuslän för att slappa, grilla, bada och hänga på bryggan. På Söndag kommer allra bästa vännen och hennes Anders dit för att sällskapa oss, vilket ska bli otroligt mysigt. Så närmst på schemat står alltså bolhuslänsutforskning. Vad har ni för er?

Lite nytt till balkongen

Sprang på dessa ursöta teglas som jag tänkte ha som värmeljushållare på Ilva häromdagen och de fick genast ta plats i korgen för att följa med hem. Rätt färg, rätt till det marrocanska bordet och ja bara så rätt helt enkelt. Materiel kärlek vid första ögonkastet och balkongen är nu lite mer komplett och jag lite mer nöjd.

En helt vanlig tisdag

..passar jag och mannen på att fånga lite medelhavsvärme, läsa bok, dricka saft och bara lata oss ute i mina föräldrars trädgård. Ja, det var ungefär det bästa vi kunde komma på att göra en dag som denna. Vad har ni för er?

Att fira 4 juli

I går var vi på besök hos min arbetskompis och hennes man i deras mysiga hus och lapade kvällssol på det nybyggda altandäcket. Dagen till ära bjöds det på amerikanskt tema med hamburgare, pecanötpaj och stjärnbeströdda filtar att värma sig med när kvällskylan kom. En riktig försmak på semestern som närmar sig med stormsteg, nu är det bara två jobbdagar kvar till en fyraveckorssemester och till helgen ska jag och mannen rivstarta den med ett besök i stugan för att fira bröllopsdag.

Alltså ljuvliga semester, som jag har längtat. Med undantag av bohuslänstrippen har vi inte ett dugg inplanerat, på önskelistan står dock att göra en make-over i sovrummet och packa kappsäcken för att åka runt i Skåne och bo hos släktingar. Ptja semester för mig är att sova tills jag vaknar, äta när jag är hungrig, spontanhänga med vänner och sova när jag är trött. Precis som ska det vara med andra ord. Å vad jag laddar just nu. På Torsdag har vi dessutom bästa avslutningen på jobbveckan med poolparty hemma hos en arbetskompis, känns faktiskt nästan som jag redan har gått på semester. På något vis är denna tid absolut bäst, ni vet den där känslan i kroppen av att alldeles, alldeles strax ha semester. När kroppen redan har växlat ner och börjar gå på sparlåga, det är precis där jag befinner mig just nu.

Att ta Söndagkväll

Efter att ha vandrat omkring hela dagen i mina sjuksköterskekläder i varma korridorer så har jag och mannen nu landat på balkongen och intagit en lagom mättande laxtallrik ifrån laxomaten runt hörnet. Jag har knappt hunnit återhämta mig från statistnätterna och har fortfarande kvar en viss dygns-rytms-obalans i kroppen. När jag kom hem efter jobbet i går kväll kunde jag för allt i världen inte somna och när jag väl gjorde det så var jag minsann statist igen, fast i en ännu mer surrealistisk värld än den verkliga. Så när klockan ringde i morse klockan halv sex visste jag absolut inte var jag var någonstans och än mindre vad det var för dag och om jag skulle jobba. Dessutom var jag ytterst osäker på om det faktiskt vandrade omkring ett gäng statister i lägenheten, vilket det hade gjort bara några ögonblick tidigare. Dagen utvecklades till att bli otroligt stillsam vilket mina grusiga ögon och trötta huvud är glada för. Nu ska vi bege oss ut på en lång strandpromenad med Lemuren för att fånga denna medelhavskväll och kanske doppa oss i saltstänkta vågor.

Livet som statist på Skottorps slott

Nu efter fyra nätter på Skottorpsslott är statistdagarna slut för denna gång. Efter sig har de lämnat många, många fina minnen av skratt, härliga människor, ett begåvat filmteam och väldigt ömma fötter. Det har verkligen varit en upplevelse att vara med på en filminspelning och det var faktiskt inte alls som jag hade tänkt mig. Väntan var längre, stämningen mycket mer återhållsam än vad jag är van vid från den lilla delen av teatervärlden som jag känner till, vi blev otroligt uppassade och att tre minuters färdig film faktiskt kräver en hel dags filmande, ja, det är verkligen mer än vad jag visste. Jag har dessutom träffat otroligt många trevliga statister i olika åldrar och med ett väldigt brett spann av teatererfarenhet. Vissa har aldrig tidigare varit i kontakt med teater eller filmvärlden medan andra har det lite som sin hobby att åka runt i Sverige som statist i olika film och teatersammanhang.

Att vara uppe fyra nätter på rad har jag som jobbar inom vården en viss erfarenhet av, så det känns helt okej. Att gå runt i högklackat dessa nätter och mima mingelprat och dansa vals utan musik flera timmar på rad mitt i natten är däremot en väldig surrealistisk känsla. Känns som att befinna sig mitt i en dröm, med magisk dimma som sveper runt benen. Filmen Fröken Juli ska vara färdig till filmfestivalen i Göteborg i Januari 2012 och som jag längtar tills dess. Det material som vi har fått se hitintills skvallrar om något stort och om en otroligt snygg, välgjord och magisk film. Ett begåvat filmteam, trevliga statister och en ödmjuk inställning till oss alla som var där har verkligen gett mig merkänsla för statistlivet. Otroligt roligt och givande om ni frågar mig, trots ömma fötter och mörka ringar under ögonen.

Under all väntan var det bra att kunna sysselsätta sig med kortspel och annat.

Kostymtjejerna hade koll på våra kläder hela tiden.

Min filmkavaljer och jag blev så småningom, efter många timmars dansande, faktiskt ganska bra på det där med vals.

Anna Lovdal , jazzsångerska från Halmstad är sångerska i bandet som spelar på festen i filmen.