Att ha paltkoma

Med magen proppfull av majskolvar, coleslaw, dollar chips, aioli och en smarrig chokladfondue sitter jag nu här hemma i soffan och orkar inte göra mer än just detta. Plita ner lite ord på tangentbordet och redigerar lite fotografier känns som en ganska lagom stillsam sysselsättning för någon som har hamnat lite i paltkoma. Att bege sig iväg till wild west i Halmstad är samma sak som att ge sig iväg på ett matfrosseri. Tallrikarna är enorma så att sätta på sig en icke åtsittande klänning är ett av de bästa dragen som jag utrustade mig med i kväll.

Förutom att spendera kvällen med min allra bästa vän så vi fick även sällskap av en stor del av min familj som även de hade inplanerat att ta med släktingarna från Stockholm på westernkäk. Så till slut var vi alltså åtta stycken som satt runt det förbeställda bordet och tummade på menyn och hade svårt för att bestämma oss för vad vi skulle beställa ifrån utbudet av bisonoxhamburgare, texmexkäk och grilla-eget-kött-på-lavasten. Efter maten passade vi på att ta en runda i äventyrsparken för att andas lite frisk luft och för att göra plats i magen för den bästa efterrätten - nämligen chokladfondue. En väldigt fin avslutning på en kväll som bjöd på allt från snabbmeditation med brorsdottern till diskussioner om vilken maträtt (eller snarare ingrediens, typ potatis) vi skulle äta i resten av våra liv om vi var tvugna att välja. Vad skulle ni välja?