Ny adress

Nu är det dax att byta blogg, fräscha upp med ett nytt utseende och blogga från egen domän.

Du hittar mig framöver på www.mintekopp.se.

Välkomna!

I brist på annat..

..äter jag kex till frukost i dag. Långa, mysiga frukostar med nybakat bröd är lixom inte alls samma sak utan mannen och Lemuren. De befinner sig nere på den skånska slätten i en mysig skånelänga hos mannens far och övar upp sin engelska med spanska affärskollegor. Jag däremot jobbar långhelg och tycker inte det minsta synd om mig själv, nejdå inte det minsta.

Till råga på allt har jag hittat ett skruttigt gammalt 30-tals hus, på perfekt läge i Halmstad, med vad det ser ut en massa potential. Kontaktade glatt mäklaren i går och fick snabbt en visningstid på e.m, jag som börjar jobba klockan två, som inte gick att ändra till en tidigare tid. Så nu ska jag dessutom befinna mig på jobbet medan mannen och bror min går på husvisning.

Har jag sagt att jag verkligen älskar att jobba helg? Älskart.....

Ny lärdom genom nya utmaningar

Andra dagen på jobbet och det känns redan som att hösten har gjort sitt intåg och att semestern är ganska lång borta ändå, trots att den alltså var här alldeles nyss. Graderna har sjunkt betydligt och regnet har smattrat utanför fönstret nu i två dagar. Fast det är nog bara tillfälligt tänker jag, hösten är jag inte redo för riktigt än, även om jag gillar den. Sensommaren däremot med sin höga luft, varma dagar och fortsatt ljumma havsvatten får gärna vara här och stanna ett bra tag till.

En sak som dock har slagit mig under sommaren när jag har haft tid för att tänka och reflektera, är att jag har för lite utmaning på mitt jobb. Ni vet, jag har jobbat där i 5 år och kan det där nu. Dessutom är jag av sådant slag att jag behöver utmaningar för att förbli glad och nöjd, för att inte bli antingen fasligt lat eller skogstokig. För det är sådan jag bli annars. Vad jag framförallt behöver är att få vara kreativ, i vilken form spelar mindre roll. Bara jag får använda den där kreativa energin som rusar runt i mitt blod och bor i mitt hjärta. Som oanvänd blir som en slags plågsam klåda under skinnet.

Just av den anledningen sökte jag ett helt gäng kurser på olika högskolor nu till hösten, alla på distans såklart. Av fem kurser ville jag egentligen, efter lite eftertanke, verkligen gå två. I går kom då andra antagningsbeskedet som sa att jag kommit in på båda dessa, mina favoriter. Så nu sitter jag här och kan absolut inte bestämma mig för hur jag ska göra. Kurserna är på vardera 7,5 poäng, på distans och jag ska ju fortsätta att jobba min heltid. Kurserna är tänkta som en slags utmaning för mig, för att jag inte ska bli sådär rastlös och för att jag är livrädd för att helt stanna upp och sluta utvecklas. Hujjedamej för det, att stagnera och sluta drömma, det är förmodligen min värsta mardröm.

Så ja, vad tror ni? Den ena kursen är en kurs i digital bildbehandling och den andra är en skrivkurs, båda fasligt roliga och intressanta kan jag tänka mig. Men två kurser alltså, jag tänkte mig ju faktiskt bara en. Fast tja om jag känner mig själv så kommer det sluta med att jag tackar ja till båda och det kanske inte blir så pjåkigt ändå.

Att starta upp jobbhjärnan

Då var första arbetsdagen på mycket länge avklarad och jag kom ihåg både koden till datorn och vägen till jobbet. Tänka sig. Vad jag däremot knappt kom ihåg var jag hade lagt mitt passerkort och det är ju ändå trots allt ganska viktigt att ha. Både för att komma åt arbetskläderna och för att ta sig in på min annars väldigt svåråtkomliga arbetsplats ( tja riktigt så illa kanske det inte är, men ändå, ni fattar). Men jag låg steget före och började leta redan igår och efter att jag vänt upp och ner på halva lägenheten så hittade jag då äntligen det jag sökte, undangömd i en annan väska.

Eftersom mannen min är på någon kick-off-äventyrsgrej med jobbet precis hela dagen så fick Lemuren bli hundpassad av min mormor. Bästa mormor. Hon pysslar om Lemuren på allra bästa vis. Hon låter henne ligga i favoritfåtöljen och ställer in sin tvättid för att istället sitta och prata och klappa på vår fyrbenta älskling. Så nu ska jag ner till bageriet runt hörnet och hämta upp två stora räkmackor och bjuda mormor på kvällsmat som tack för hjälpen och hämta hem en familjemedlem som saknas mig.

Att ha intagit Tall ships races (igen)

Ja precis hela staden är intagen av världens största internationella havskappsegling Tall Ships Races, tja eller i varje fall precis hela hamnområde som banemej är bra mycket större än vad jag någonsin kunde ana. I går var jag där med mina fina vänner i några sköna soltimmar mitt på dagen, utan kamera. Vilket har grämt mig ända sedan dess, att jag inte fick några fotografier på allt stohej, alla fina skepp med vackra detaljer och marknaden med sin mat från all världens hörn. Nämen så kan jag absolut inte ha det utan trampade cykeln den korta vägen dit för en fotosession under eftermiddagen.

Lite såhär såg det ut i Halmstad hamn under eftermiddagen i dag. Tänk att skepp och marknader fascinerar mig något vansinnigt, det är något mystiskt och charmerande över det hela.

Gamla vänner

Jag har haft den finaste helgen med kompisar från förr. Vänner från gymnasietiden som jag inte har sett på två år, vänner som när det begav sig för sisådär en 14 år sedan visste allt om mig och jag visste allt om dem. Vi som delar många minnen från skolåren och med allt vad det innebar. Vänner som har format mig till att bli den jag är i dag, som jag har läst hästens anatomi tillsammans med och som jag har delat åtskilliga timmar med i ett stort ridhus på hästryggen. Ja, det var tider det.

Riktiga vänner som det efter två års tid känns som att jag träffade i går. Fast vi har haft mycket att ta igen av livsuppdateringar men nu efter två dagar vet jag lite mer om vad mina vänner har haft för sig under dessa åren. Snart väntas det en ny återträff nere i Malmö under hösten för oftare än såhär måste vi ju bara träffas.

Oj, nu ska jag försöka smälta dessa två underbara dagar av intensivt umgänge som har innefattat både räkafton, tall ships races besök, resturangbesök, coktails på uteserveringar, pubkväll till fyra på natten och såklart många timmars prat, skratt och gamla minnen som kommer upp till ytan. Ja, det har helt enkelt varit alldeles, alldeles underbart. Riktiga vänner alltså, det är bara det bästa!

Badkrukan

I dag var jag för första gången denna sommaren och badade i havet. Första gången! Jag som bor i en av Sveriges mesta sommarstäder och som har 5 minuters cyckelavstånd till närmsta strand och det i en stad som är omringad med långa sandstränder och med Tylösand bara runt hörnet.

Men oj så skönt det vara att bada när jag väl kom i vattnet. För det tar mig alltid bra lång tid att lixom få i hela kroppen under vattenytan, istället går jag långsamt på tå och använder någonslags självplågeri för att komma undan (väldigt smart när själva grejen med att bada just är att få kroppen under vattnet). Till slut tröttnade mannen min på mina badkrukefasoner och stänkte snabbt ner mig med salt havsvatten och sedan var det avklarat. Tror nog att det får bli ett bad till i kväll ändå, trots allt.

När sötebrödsdagarna är slut

Alltså denna sommaren har nog varit min lataste period på mycket länge. Jag sover länge på morgonen, har inte satt min fot i en gymlokal på säkert en månad och mina dagliga långa promenader har blivit allt kortare. Denna lätja har på många sätt varit behövd och behaglig men kanske lite för lång och med all säkerhet lite för mycket. Min rygg är sedan länge min akilleshäl och sköter jag inte min kropp som jag ska så märks det alltid i ryggen, vilket det med besked har börjat att göra nu. Efter många timmar i solstol, bilsäte och soffa så har min rygg nu börjat säga ifrån.

Så i morse ställde jag för första gången på länge väckarklockan för att ge mig ut på en timmes promenad innan frukosten och framförallt innan värmen har lagt som som ett tungt täcke över staden. Vid halvnio drog jag på mig mina träningskläder och gav mig ut med sikte på ängar och stränder med Lemuren som sällskap.

Oj, oj så härligt! Nu är det väckarklockan och löparskorna som gäller varje morgon framöver för det behöver både ryggen, själen och vovven.

Ett bohuslänspotpurri

Sitter här i värmen och kikar igenom alla fotografier ifrån vår bohuslänstripp i helgen och det första som slår mig är att det ser ut som att vi har ätit oss igenom hela vår vistelse där (då de typ 50 första fotona är på just mat). Hmm jag har nog en förkärlek för att fotografera just maträtter, vilket i och för sig är ganska trevligt. Mellan alla fotografier på matorgier hittade jag några guldkorn på bryggor, båtar och fager svensk skärgård, jag bjuder på ett litet potpurri så ser ni vad jag menar.