Vinnaren i smyckestävlingen!

Sådärja, nu har jag dragit vinnaren i smyckestävlingen! Det blev Viktoria som skriver bloggen Stjernfall som vann örhängena med sagotema.

Grattis Viktoria!!

Sockerchock och färgprakt

Som sagt spenderade vi en del av dagen i går hemma hos bror och hans familj. Där bjöds det på riktigt frasiga och goda våfflor, med hemgjord jordgubbssylt, laktosfri grädde och saft. Mmm, mycket smaskigt! Tror att det var detta recept som bror min använda sig av, med jäst och allt.

När jag några timmar senare, lite sockerhög och nöjd vandrade hemåt möttes jag av en färgsprakande himmel och fågelsång. Så underbart! Tänk så lite som behövs för att vårkänslorna ska infinna sig och hjärtat ska slå några extra slag.

Gladkannan

Plockade som sagt med mig en riktigt vårig Green Gate-kanna från mina föräldrars gårdsbutik i går. Nu står den på hyllan i köket och sprider lite vårkänslor.

Nu ska vi strax vandra igenom slottsparken för att äta krispiga våfflor med söt sylt hos bror min och hans familj.

Dagens bloggtips!

Jag tror nästan att det får bli en fin Söndagsvana att tipsa om nya njutningsfulla och nyupptäckta bloggar. Nu i veckan ramlade jag in på bloggen ennui som är veckans blogg på blogg.se. Den är fin, glad, charmig och med vackra bilder, vilket för mig är otroligt viktigt. Du besöker den här.

Bilderna är lånade från ennui.blogg.se

Livet på landet

Efter att mannen åkt iväg på spelning (trubadur ni vet) vid tre tiden åkte jag med min syster och hennes sambo ut till mina föräldrars gård där det bjöds på sen lördagslunch med fisk, potatismos och smörslungade morötter. Mums! Perfekt sätt att tillbringa en ledig Lördag på.

Lemuren är som gladast när hon har stora ytor att springa på och andra tokiga hundar att busa ikapp med.

På mina föräldrars gård strosar där omkring ett gäng glada och fria hönor. De går omkring i sin stora inhägnad och ser mest nöjda ut. Precis så skulle alla höns leva, ett liv i frihet med god plats att vandra omkring på och varma reden att krypa in i för att lägga ägg. Ofta, ofta får jag ett gäng ägg med mig hem och det finns inga bättre ägg än de värpta av glada höns!

Jag fick även med mig några nya Green Gate-grejer hem. Jag och syster köpte in en hel hög sådana förra sommaren för att sälja i mina föräldrars gårdsbutik. Jag har ända sedan dess varit kär i alla produkter med denna färgställning, så denna skål, en glad kanna och några nya lattekoppar har hittat en ny boplats i vårt köksskåp och där passar de väldigt bra.

Följ min blogg med bloglovin

Tekakor ska det va!

I dag sov vi länge, både jag, mannen och Lemuren. Det är så bra med en hund som anpassar sig och är lika morgontrött som resten av familjen, hon vill ligga kvar länge under tunga täcken för att sedan yrvaket titta på mig när jag går upp. Inte följer hon med mig heller utan buffar sig närmre mannen för att fortsätta sin skönhetssömn under hans arm. Ja, kanske är det så att man blir som man umgås. Jag gick i alla fall upp och bakade tekakor, för det har jag varit sugen på i flera dagar nu. Hittade ett recept i Leilas kokbok A piece of cake som jag tänkte ge mig på, men då vi inte hade havregryn hemma och jag var för lat för att gå och handla, så fick det bli ett annat recept istället. Jag kan verkligen rekommendera det, försvinnande goda och lätta att baka.

• 
  
• 50 g jäst
• 5 dl fingervarm (37 grader) mjölk
• 3 msk lönnsirap
• 1 äggula
• 13-14 dl vetemjöl special
• 200 g rumsvarmt smör
• 1 tsk salt

1. Lös upp jästen i den fingervarma mjölken.

2.Tillsätt sirapen, salt, äggula, 13 dl av mjölet, och klicka i smöret. Arbeta kraftigt i 5 minuter. Låt jäsa i 45 minuter.

3. Ta upp degen på mjölat bakbord och knåda den.

4. Dela degen i 20 lika stora delar och forma dem till bullar.

5. Låt jäsa i 5 minuter.

6. Kavla ut till runda kakor och nagga med en gaffel.

7. Placera kakorna på en plåt med bakplåtspapper.

8. Låt jäsa i 30-40 minuter.

9. Sätt ugnen på 250 grader.

10. Spreja in vatten i ugnen och sätt in bullarna. Grädda mitt i ugnen i 8 minuter.

Den utlovad smyckestävlingen

Tävlingen avslutad!!

För att fira min namnsdag kör jag en liten tävling här på bloggen. Jag lottar ut ett par av de örhängen nedan som jag själv har knåpat ihop. Tävlingen pågår tills på Söndag kl.22.00 och det enda du behöver göra är att lämna ett litet meddelande till mig här nedanför och berätta vilka örhängen du helst vill vinna. Detta ger dig då en lott, tipsar du dessutom om tävlingen på din blogg (skriv det i så fall här nedanför) ger det dig två lotter. Jag drar vinnaren på Måndag.

Lycka till!

Örhängen som en liten saga!

Krokarna är av sterling silver däremot det dansande paret och hästdroskan är i okänt material.

Dessa är gjorda av sterling silver, sötvattenspärlor och bergskristall.

Att ta helg en Torsdag

Det finns många nackdelar rent schemamässigt med att jobba inom vården. Skiftjobb med nattpass insprängt mitt i veckan med vanliga kvälls-och dagpass. Alla helger som man tillbringar på jobbet istället för att äta gott med mannen eller fnissa ikapp med bästa vännen.

I dag är det dock bara positivt, i dag har jag Fredag, sedan två Lördagar och så såklart en Söndag efter det. Det känns ju väldigt lyxigt med en liten tredagarsledighet såhär mitt i smällkalla januari. Den ska jag verkligen ta vara på, inte ett dugg har jag planerat. Jo, kanske ska jag sova väldigt länge i morgon, med en sömndrucken hund vid mina kalla fötter. Baka den där kladdkakan med cocos som alla på jobbet lovprisar och bjuda hem några fina vänner som kan dela den med mig. Sedan blir det såklart många långa promenader med Lemuren och kanske ett restaurangbesök med mannen i morgon kväll. Ja, vi får helt enkelt se. Bra kommer det garanterat bli och slappa en massa ska jag absolut passa på att göra.

Vad har ni för helgplaner?

Trådkorgen

Efter en rask, hal promenad som började med att jag trampade igenom lömsk is och fyllde skorna med iskallt åkervatten begav jag mig till mina föräldrars gårdsbutik för att leta upp kvarglömda saker från förra sommaren. Bland annat lånade jag ut min fina trådkorg som i sommarvärmen bland godisstrutar, jordgubbar, sparris, rapsoljor och fint porslin från green gate fick agera äggkorg halva sommaren för att sedan få husera fina små tablettaskar från sockerbageriet. Nu hänger den här igen på kroken i köket och löken har åter hittat sig en boplats.

Morgonstund!

I natt har lemuren sovit som ett frimärket längst min ena sida och jag har vaknat lite från och till av en liten tass i ansiktet. Trots avbruten sömn vaknade jag kl halv sex, pigg som en mört och med kurrande mage. Helt otroligt, jag brukar aldrig vara såhär pigg på morgonen. Kan det vara så att det är mina nya rutiner med träning några gånger i veckan som gör det? I vilket fall som helst så gör det mig inget, jag är så nöjd över en riktigt pigg morgon. Vilket jag tror att även min fina man är, för när han hade släpat sig upp ur sängen kl sju väntade honom både kokt ägg, smoothie, rostat bröd och nybryggt kaffe. Nu väntar en rask promenad i skogen, sedan ska jag försöka mig på att knåpa ihop lite smycken och ringa till bästa vännen för att ge lite pepp.

Tack för alla era fina kommentarer, de värmer hjärtat varenda en!!

Biscottipremiär!

Biscottipremiären fick allt bli i dag istället, i går hann jag inte alls med det innan jobbet som jag hade önskat. Tidsoptimist, det är jag personifierad.

Så efter jobbet och träningen (japp jag håller mitt nyårslöfte) for jag iväg hemåt med ett väldigt baksug. Hem, laga mat, pussa på mannen och Lemuren, sedan fram med bakgrejerna. Rackarns vad goda biscottisarna blev, är helnöjd. Å andra sidan kan man vara annat när receptet kommer från Leilas kokbok.

En väldigt lyckad premiär med andra ord!

Ingredienser:

100 g hel sötmandel

75 g pinjenötter

4 dl vetemjöl

2 dl strösocker

1 st apelsin (jag tog citron istället)

0,5 st vaniljstång (jag tog äkta vaniljpulver istället)

0,25 tsk bakpulver

1 nypa salt

2 st ekologiska ägg

1. Sätt ugnen på 175 grader.

2. Skålla mandlarna i kokande vatten, skala dem och sprid ut på en plåt.

3.Rosta mandlarna i ugnen tills de fått färg, c:a 5 minuter

4. Hacka mandlarna tillsammans med pinjenötterna mkt grovt. Riv av apelsinskalet. Skär vaniljstången på längden och skrapa ur fröna.

5. Blanda hackade nötter, mjöl, strösocker, rivet apelsinskal, urskrapad vaniljstång, bakpulver och salt på en ren skärbräda.

6. Forma en grop i mitten och häll i äggen.

7. Knåda ihop till en deg och rulla till två rullar.

8. Baka dem i 20 minuter tills de har fått gyllene färg och är genomgräddade. Ta ut längderna.

9. Sänk ugnstemperaturen till 120 grader och skiva rullarna lite på snedden, i 1 cm tjocka skivor.

10. Torka skorporna på en plåt i ugnen, i 25-30 minuter tills de är helt torra.

Dagens i-lands problem

Vet inte hur det gick till, men vårt skafferi gapat tomt på kaffe. Har ni varit med om något värre?

Då får det bli en snabb kopp te, innan jag kastar mig ut i regnslasket, tar cykeln till jobbet och grabbar mig en kopp kaffe där istället.

Nu ska jag iväg och fånga dagen!

Silver, pärlor och lite rött

Små omtyckta örhängen ihopknåpade när kreativitetsmuskeln var som starkast för ett par år sedan. Nu håller jag som sagt på att träna upp den igen! Dessa plockade jag fram ur gömmorna för att inspirera mig själv till nya stordåd.

Hur är det med er, brukar ni smyckesknåpa?

Sovmorgon

Både jag och Lemuren har tagit sovmorgon i dag, vi är lite sega efter helgens eskapader. Jag och mannen var på 30-års fest i Lördags långt in i skogen med fina människor, varm soppa, små biscottis, roliga sånghäften och massor med goda drinkar. När vi var där firade Lemuren helg hos mina föräldrar och deras tre hundar, efter att hon hade varit på långpromenad med far min i Söndags kom de sedan hit för en riktigt mysig brunch. Vi satt länge, länge och åt pannkakor med lönnsirap, bacon och nybakat bröd. Sedan tittade vi på bilder från vårt bröllop som vi ej har visat för dem tidigare, trots att det var 1,5 år sedan den där ljuvliga dagen.

Nu är jag utvilad och ska strax bege mig ut på långpromenad för att efter det förhoppningsvis hinna svänga ihop några goda Biscotti innan jobbet börjar kl.14.00. Jag blev grymt imponerad av de biscottis vi fick på festen i helgen, har aldrig själv provat på att göra sådana så det blir allt en liten premiär här i dag.

Bloggtips!

Söndagar är perfekta dagar för att slösurfa med gott samvete. Det bästa med det är att hitta nya ännu olästa bloggar som man bara vet kommer att tillhöra morgondagens favoriter. I dag hittade jag en sådan, skriven av en tjej som man redan vid första ögonkastet inser är en naturbegåvning i att måla och teckna. Hon visar så fina alster att jag får stora ha begäret, jag vill att varenda en ska pryda våra väggar här hemma. Ett är säkert och det är att jag kommer att bli en trogen läsare och troligen kommer jag att köpa hem något fint oxå.

Det sa bara klick..

Nämen, jag tror minsann att jag har hittat finaste kappan. Om den i verkliga livet stämmer överens med bilden så kommer jag att bli väldigt lycklig. Hemklickad från Nelly.com, varifrån jag även har lånat bilderna. Märket heter visst Kling.

Någonting blått

På tal om örhängen i förra inlägget så vill jag visa er de som jag bar på min och mannens bröllop. Jag är ju som ni har förstått tokig i just örhängen och tillverkade för några år sedan egna rätt så ofta. Just de här knåpade jag ihop när suget efter våren var som starkast och jag bara längtade efter blå himmel och fjärilar. De fick alltså senare bli mina "någonting blått" och följa med under den bästa dagen i mitt liv.

Nu när det är kallt ute och jag bara sitter här och inväntar våren, så har jag plockat fram min låda med smyckesgrejer igen. Äntligen har kreativiteten och suget efter att pyssla ihop vackra smycken återvänt och för att fira det tänkte jag lotta ut ett par till er härliga läsare nästa vecka. Så för er med hål i öronen, håll utkik!

Sötaste sött!

Jag har en viss förkärlek för örhängen och har hur många som helst här hemma. Oftast kör jag relativt klassiska sådana, men gärna stora och ibland färgglada. Lite då och då får jag dock en stor längtan efter lite mer galna örhängen, som sticket ut och gör en glad. I dag upptäckte jag en blogg på nätet som skrivs av en tjej som gör helt underbara, lite tokiga smycken och jag föll pladask. Det är så mycket humor i hennes smycken och det är något som jag gillar, när saker görs med glädje och humor. Skickade ett mail för att beställa, hoppas att de finns kvar som jag vill ha. Här nedan kommer ett litet, men ack så smaskigt urval. Bloggen hittar du här och alla bilder är därifrån.

Ha, ha en tallrik med pasta pesto, helt underbar!

Små saker som gör en Onsdag

Ibland behövs det så små saker för att göra en dag.

Som små, små presenter i form av glada chokladpraliner, omsorgsfullt instoppade i mitt skåp på jobbet av en fin vän

eller egentillverkade inbjudningskort från härliga vänner för att fira en blivande 30-åring.

Att brinna för något

Så länge jag kan minnas har jag drömt om att spela teater, att stå på scen, leverera repliker, gestalta andra människor och få leva mig in i en annan värld för en liten stund. Vet inte riktigt varför jag alltid har haft den där känslan och längtan boende inom mig. Den har bara alltid funnits där och gjort sig påmind lite då och då.

För drygt tio år sedan fick jag möjlighet att vara med i en liten, liten uppsättning tack vare min farbror och hans sambo som faktiskt spelar teater. Jag blev totalt biten på en gång, det var det roligaste och mest fantastiska som jag dittills hade varit med om. Sedan dess är jag fast! Så fort jag får en möjlighet att vara med i en teateruppsättning tackar jag ja och det har blivit en del genom åren. Inte så att jag på något sätt är ett proffs, utan självklart på amatörnivå här i staden. Tyvärr finns här inte så stora möjligheter att spela teater eller att gå dramakurser. Det är nästan lika med noll och politikerna har fått för sig att vårt fina kulturhus ska bort. Det är skrämmande!

Själv är jag medlem i ett litterärt sällskap som vartannat år sätter upp relativt stora föreställningar ute i ett litet grustag i skogen. Bakom detta ligger enbart ideellt arbete av ett gäng entusiastiska och enormt brinnande amatörer. Att få vara med i en sådan gemenskap och att få möjligheten att agera inför så många människor (600) är en gåva. Det är så roligt att det inte i ord går att beskriva. Inför förra sommarens uppsättning fick jag äran att vara med i produktionsgruppen, vara marknadsföringsansvarig, skriva blogg samt gestalta huvudrollens utsatta storasyster. Det var en väldigt krävande sommar, men ack så rolig.

Ibland måste man kämpa för att få göra det man brinner för och längtar efter. Jag skrev blogg och hade ett stort ansvar i övrigt, enbart och endast enbart för att jag faktiskt ville spela teater. Det var verkligen värt allt slit. För när jag sedan stod där i strålkastarljuset sena sommarkvällar, sanden knastrade mellan tårna, barnen smög i buskarna och hästarna kissade mitt på scen, ja då hade jag glömt allt slit och bara njöt över att få göra det som jag brinner för som allra mest.

Spelet utspelade sig på 1200-talet, därav kläderna och vi spelade varje föreställning barfota. I bakgrunden kan ni se en av våra spelmän, i tidtypiska kläder och med tidtypiska instrument. Jag är i mitten med sommarblont hår och med min karaktärs teaterfamilj runt omkring.

Bara ett ord kan beskriva kvällarna mitt ute i skogen, med gräshoppornas spel i bakgrunden och flammande eldlågor på scen och det är magi, det var en magisk sommar.

Bloggen kan du hitta här.

Det som göms i snö..

Ibland blir jag så trött på mig själv för att jag är så slarvig. Av någon anledning lägger jag saker huller om buller, slänger in mina endast provade kläder i en skrynklig hög i garderoben och lägger smycken på de mest osannolika ställen. Oftast för att jag har bråttom, ibland för att jag bara är tankspridd och så såklart för att jag är lat. Sedan när röran är för outhärdlig blir tokig, för att det är så stökigt och för att jag absolut inte hittar det jag söker. Så städar jag, hänger noggrant upp mina kläder, lägger smyckena där de känner sig hemma och stryker mina älskade klänningar. Precis då, när det är sådär härligt nystädad och ordningsamt njuter jag för en stund och är nöjd över mig själv. Sedan börjar jag om från början, direkt, på en gång, börjar jag slänga saker omkring mig igen. Tänk om jag bara kunde vara lite mer ordningssam.

I går när garderoben städades hittade jag en väska som legat undangömd under stickiga tröjor och stora överkast i säkert ett år. I väskans yttersta fack hittade jag till min förvåning mina saknade smycken. Silverträdet med sin fågelbur fick jag av min man när vi var i New York för två år sedan och det har verkligen varit saknat. Det färgsprakande trähalsbandet hittade jag i en liten nätt butik i Milano, sådana minnen kan man ju inte slarva bort.

När längtan efter våren blir för svår...

Oj vad jag saknar solvarma jordgubbar, brunbrända ben, saltstänkta hav, doftande syrener och somriga klänningar. Pastelliga tulpaner hjälper i alla fall lite på vägen, tänk att de är svenska och allt. Nu blev köket lite varmare och jag blev lite gladare i hjärtat. Tänk vad några fina blommor i rosa vas kan göra med en vinterless Halmstadbo.

Ingen Jack Russell Söndag

Trots att vi har varit ute och halkat omkring på stranden i 45 minuter så är lilla Lemuren absolut inte nöjd. Detta är varken den motion hon brukar få eller den hon behöver. Men vad gör man när det är totalt livsfarligt att vara ute och det knappt går att promenera utan att riskera livet? Jo, man kastar boll inomhus och det går ju bra det oxå. Kanske inte lika bra som ordentligt långa, raska promenader och lek med kompisar, men det är alltid något.