Så länge jag kan minnas har jag drömt om att spela teater, att stå på scen, leverera repliker, gestalta andra människor och få leva mig in i en annan värld för en liten stund. Vet inte riktigt varför jag alltid har haft den där känslan och längtan boende inom mig. Den har bara alltid funnits där och gjort sig påmind lite då och då.
För drygt tio år sedan fick jag möjlighet att vara med i en liten, liten uppsättning tack vare min farbror och hans sambo som faktiskt spelar teater. Jag blev totalt biten på en gång, det var det roligaste och mest fantastiska som jag dittills hade varit med om. Sedan dess är jag fast! Så fort jag får en möjlighet att vara med i en teateruppsättning tackar jag ja och det har blivit en del genom åren. Inte så att jag på något sätt är ett proffs, utan självklart på amatörnivå här i staden. Tyvärr finns här inte så stora möjligheter att spela teater eller att gå dramakurser. Det är nästan lika med noll och politikerna har fått för sig att vårt fina kulturhus ska bort. Det är skrämmande!
Själv är jag medlem i ett litterärt sällskap som vartannat år sätter upp relativt stora föreställningar ute i ett litet grustag i skogen. Bakom detta ligger enbart ideellt arbete av ett gäng entusiastiska och enormt brinnande amatörer. Att få vara med i en sådan gemenskap och att få möjligheten att agera inför så många människor (600) är en gåva. Det är så roligt att det inte i ord går att beskriva. Inför förra sommarens uppsättning fick jag äran att vara med i produktionsgruppen, vara marknadsföringsansvarig, skriva blogg samt gestalta huvudrollens utsatta storasyster. Det var en väldigt krävande sommar, men ack så rolig.
Ibland måste man kämpa för att få göra det man brinner för och längtar efter. Jag skrev blogg och hade ett stort ansvar i övrigt, enbart och endast enbart för att jag faktiskt ville spela teater. Det var verkligen värt allt slit. För när jag sedan stod där i strålkastarljuset sena sommarkvällar, sanden knastrade mellan tårna, barnen smög i buskarna och hästarna kissade mitt på scen, ja då hade jag glömt allt slit och bara njöt över att få göra det som jag brinner för som allra mest.
Spelet utspelade sig på 1200-talet, därav kläderna och vi spelade varje föreställning barfota. I bakgrunden kan ni se en av våra spelmän, i tidtypiska kläder och med tidtypiska instrument. Jag är i mitten med sommarblont hår och med min karaktärs teaterfamilj runt omkring.
Bara ett ord kan beskriva kvällarna mitt ute i skogen, med gräshoppornas spel i bakgrunden och flammande eldlågor på scen och det är magi, det var en magisk sommar.
Bloggen kan du hitta
här.
Både jag och Lemuren har tagit sovmorgon i dag, vi är lite sega efter helgens eskapader. Jag och mannen var på 30-års fest i Lördags långt in i skogen med fina människor, varm soppa, små biscottis, roliga sånghäften och massor med goda drinkar. När vi var där firade Lemuren helg hos mina föräldrar och deras tre hundar, efter att hon hade varit på långpromenad med far min i Söndags kom de sedan hit för en riktigt mysig brunch. Vi satt länge, länge och åt pannkakor med lönnsirap, bacon och nybakat bröd. Sedan tittade vi på bilder från vårt bröllop som vi ej har visat för dem tidigare, trots att det var 1,5 år sedan den där ljuvliga dagen. 
