Blåmärken, träningsvärk & en massa skratt

I påskpresent av mina föräldrar fick vi syskon med respektive ett besök på Arosfortet i Halmstad. I går eftermiddag var vi alltså där, totalt åtta personer som delades upp i två lag. Hela äventyret är alltså en lagkamp som går ut på att klara av så många celler som möjligt, en enklare variant av fångarna på fortet helt enkelt. Cellerna är olika i svårighets grad vad gäller teknik, taktik och fysik, det gäller att hålla huvudet kallt, musklerna varma och ha en bra laganda.

De där två timmarna i cellerna bara flög förbi och var både fantastiskt roliga och helt galna. Framförallt i de fysiska cellerna var det till att ge 110 procent, vilket i dag har straffat sig med stora blåmärken på knä och armbågar samt en brutal träningsvärk i både armar och ben. Det är inte direkt varje dag som jag slänger mig i lianer, hänger i takbjälkar, försöker hålla balansen på vippiga brädor eller kryper omkring i trånga, lutande utrymmen. Men jäkla så roligt. Det var det verkligen värt och jag skulle lätt kunna göra om det i morgon om det skulle vara så. Att låta barnasinnet och tävlingsmänniskan komma fram lite då och då i sådana här sammanhang måste bara vara bra för själen på alla sätt och vis.

När sedan de där två timmarna var slut och mitt lag fick erkänna sig förlorade så styrde vi kosan hem till mina föräldrar där våra två namnsdagsbarn (mormor och brorsdotter Linnea) väntade på oss. Sedan startade vi upp grillen, njöt av den friska kvällsluften och sjöng allsånger tills långt in på natten, ackompanjerat av mannens gitarrspelande. Så var det alltså med den Fredagkvällen. I kväll vankas det fotbollsgolf med efterföljande grillning tillsammans med fina vänner, så i morgon kommer garanterat träningsvärken i benen att ha utökats till nya dimensioner. Undrar lite hur vi tänkte när vi planerade den här helgen, att vi ska ha obrukbara kroppar lagom till måndag morgon kanske. Tja, det blir nog bra det här, garanterat roligt i alla fall och det är liksom det som räknas.