Bara vara

I dag efter sparrisplock passade jag på att ta en långfrukost ute i sommarvärmen. Det är dagar som dessa med sol och en massa ledighet som gör att man kan landa lite. Landa i livet och hinna andas och tänka klart. Då inser jag hur jag längtar efter ett eget hus lång utanför stan med trädgård för Lemuren att springa i och med utemöbler med sommarrandiga dyner, grill och hängmatta. Här trivs jag som fisken i vattnet. Med böljande åkrar runt omkring och ett lugn och en tystnad som gör att man kan andas. Blir trädgården för varm så tar stigen i strandskogen oss till havet på bara 15 minuter.

Det gäller att ha tålamod, om några år hoppas jag att vi har hittat vårt hus med den där prunkande trädgården ute på landet. Tills dess är jag väldigt glad över att ha många släktingar och vänner med gårdar och hus ute på landet som vi kan våldgästa och bo hos mest hela sommaren. Snart har vi många veckors semester utan det minsta inplanerat mer än att umgås och hänga runt i alla dessa trädgårdar och leva ett kringflackande zigenarliv. Å som jag längtar.