Man tager vad man haver-mat

Det har varit hektiska dagar här med en massa skoj på schemat. Söndagkvällen och natten på Wallmans var rasande rolig och jag ville verkligen aldrig åka därifrån. Jag ville stanna kvar och dansa mig svettig till dunkande musik långt in på natten. Helt exalterad över allt bra vi fått se på scen och med en tro om att även jag har en musikalartist-rytm i blodet. Fast när klockan var tolv och vi satte oss i bussen hem så kändes det ändå ganska vettigt att åka med tanke på en kommande jobbvecka med allt vad det kan innebära. Dessutom slumrade jag in med ett leende på läpparna strax efter att vi passerat Öresundsbron.

Nu är alltså ännu en tisdag snart till ända och veckorna rullar på i ett otroligt tempo som nästan är lite svårt att hänga med i. I kväll har jag och mannen äntligen en liten stund för oss själva. En kväll att göra mest ingenting och äta god kvällsmat som mannen har slängt ihop av lite skåprens. Parmesankysst lax med sallad och lite pasta, helt enkelt alldeles utmärkt en tisdag som denna. Nu ska vi hyra en film på nätet, lägga oss till rätta i soffan, jag med huvudet mot mannens axel och med lemuren jämte mig. Å vad jag har längtat efter detta, en kväll att göra precis ingenting.