Att försova sig

I dag vaknade jag av att solen lyste in genom vårt sovrumsfönster, yrvaken och med en svag aning om att solen inte riktigt går upp halv sex satte jag mig upp i sängen för att försöka komma på vad det var för dag och var jag befann mig. Ramlade upp ur sängen, letade fumlandes fram min kalender och insåg att javisst det var ingen dröm, jag ska börja jobba kl sju, tittar på klockan som ilsket visar på tio över sju. Panik! Grabbar tag i telefonen och kan inte komma på numret till jobbet, har absolut ingen aning om vad det är för sifferkombination för att komma i kontakt med min arbetsplats.Puhh! Andas! Fundera och till slut så trillar siffrorna till rätta och jag kan ringa mina arbetskompisar som bara skrattar åt mig och säger glatt att bara ta det lugnt, det kan hända alla. Vilken tur att ha förstående arbetskompisar, som dock har gjort sig roliga hela dagen på min bekostnad. Antar att det är sådant man får tåla, att komma försent går inte ostraffat förbi. Halvdvalan och den där stressen som infinner sig när dagen inte börjar som den ska börjat släppa lite lagom nu efter en pizza och en stund i soffan. Nu ska jag spendera resten av kvällen med att läsa bok och gosa med Lemuren som är lite hängig och vaccinationstrött. Då behöver man lite extra pussar och kel, vilket är precis vad hon ska få.