Hur Lördagar kan förfara

I dag vaknade jag upp hemma hos mina föräldrar vid niotiden efter att ha slagits om plats i en liten säng med mannen, Lemuren och sötaste katten Kakan. Mitt i natten blev jag väckt av att Lemuren satte sig på mitt ansikte för att hon tyckte att hon hade för liten plats, så när hon hade fått liv i mig klämde hon in sig under täcket och ner mellan mig och mannen för att sedan somna gott i värmen.

Resten av förmiddagen spenderade vi med att äta en riktig långfrukost och titta i gamla fotoalbum. Mina föräldrar bor på en gammal släktgård som har funnits i släkten sedan åtminstone 1900 då pappas farfar köpte den. Så många gamla fotografier, handskrivna brev och annat har samlats där. Det är riktigt spännande att ta del av dessa gamla historier och levnadsöden som finns sparade i gulnade fotoalbum och i nötta kuvert. Bland annat fick jag ta del av en historia om en stackars gris som nästan drunknade i en julaftonsstorm i början på 1900-talet i en gård med strandnära tomt några mil utanför Halmstad. Allt slutade bra och grisen blev räddad till granngården. Otroligt att någon har tagit sig tid att skriva ner denna lilla historia.

När sedan förmiddagen övergick till eftermiddag tog vi ut hundarna på en långpromenad i vårsolen, vi vandrade över åkrar och fält med en isande vind i ryggen. På vägen stötte vi på faster som eldade ved utomhus och farbror som sågade träd för att göra plats för en insynsskyddad grillplats mitt i en skogsglänta på utkanten av hans tomt. Då slog det mig att det är precis som svunna tider, syskon som bor grannar i gamla gårdar ute på landet. En stor familj som bryr sig om varandra i stort och smått, det är så fint att ha när det stormar runt en.

Om några timmar ramlar det in fina människor genom dörrarna här och fyller lägenheten med sorl och skratt. Medan jag sitter här i soffan och funderar på vad jag ska ha på mig fixar mannen pannacotta och fyller hela lägenheten med en doft av vanilj. Hur ska ni spendera er Lördagskväll?