När sötebrödsdagarna är slut

Alltså denna sommaren har nog varit min lataste period på mycket länge. Jag sover länge på morgonen, har inte satt min fot i en gymlokal på säkert en månad och mina dagliga långa promenader har blivit allt kortare. Denna lätja har på många sätt varit behövd och behaglig men kanske lite för lång och med all säkerhet lite för mycket. Min rygg är sedan länge min akilleshäl och sköter jag inte min kropp som jag ska så märks det alltid i ryggen, vilket det med besked har börjat att göra nu. Efter många timmar i solstol, bilsäte och soffa så har min rygg nu börjat säga ifrån.

Så i morse ställde jag för första gången på länge väckarklockan för att ge mig ut på en timmes promenad innan frukosten och framförallt innan värmen har lagt som som ett tungt täcke över staden. Vid halvnio drog jag på mig mina träningskläder och gav mig ut med sikte på ängar och stränder med Lemuren som sällskap.

Oj, oj så härligt! Nu är det väckarklockan och löparskorna som gäller varje morgon framöver för det behöver både ryggen, själen och vovven.