Det där med att vara utan TV

Få saker provocerar andra människor så mycket som när jag och min man berättar att vi har slängt ut vår tv, att vi är helt tv-lösa och att det lixsom inte är något problem för oss. Vi klarar av att leva ett väl fungerande liv utan att bänka oss framför tv:n flera timmar varje kväll och ja, vi hittar annat att fylla våra timmar med.

Anledningen till att vi slängde ut dumburken för snart tre år sedan är att vi faktiskt tyckte för mycket om vår tv, vi följde för många program och lätt tv-tablån styra alldeles för många timmar av vår lediga tid, vilket till slut påverkade vårt förhållande negativt. Det blev helt enkelt ett beroende. Ett beroende som vi gjorde tvärt slut på genom att köra hem vår nyinköpta tv till min mormor istället, där gör den mer nytta. Vi har inte ångrat oss en sekund! Nu har vi så mycket mer tid till att verkligen prata med varandra varje kväll, laga ordentlig mat, gå långa promenader med Lemuren, umgås med våra vänner, läsa, pyssla och baka. Vilket bara är positivt på alla sätt och vis.

Men som sagt många blir otroligt provocerade av vårt beslut, nästan arga och vill genast förvara sitt eget tv-tittande. Vilket får mig att fundera över vilken konstig värld vi lever i, när det mest provocerande är människor som lever utan tv. Jag får ofta frågan - Vad gör ni då på kvällarna när ni inte har någon tv? Jag brukar istället vända på det och fråga - Hur har ni tid att titta på tv? Vilket såklart provocerar ännu mer, men jag kan inte låta bli. Den enda gången som jag verkligen, verkligen har saknat tv:n var nu när jag var magsjuk och inte hade ork till annat än att ligga hemma i soffan och glo. Tur då att det finns svt-play och tv4-anytime att tillgå för alla med dator och internetuppkoppling. Så nu har jag tittat in mig på Solsidan och sälar mig till skaran av beundrare. Fast jag har nästan kunnat följa serien utan att titta på tv, genom att läsa i kvällstidningarna och lyssna på människors tv-pratande. Som sagt det är allt en konstig värld vi lever i.